Nr 2
Mitt liv som Tjock!
Min övervikt har försegott hela mitt liv, redan som 3 månaders bebis ökade jag kraftigt i vikt, Ingen vet varför.
Men självklart har man väll ätit sig till många kilon, men någonting var juh tokigt redan från början.
Hur som helst så har jag trasslat fram och tillbaka med min vikt, inte direkt kul vill jag lova.
Jag finner ingen motivation med bantningen faktiskt, jag är inte den som orkar hålla ut.
Jag kan komma på att jag skall börja cykla, så jag går och köper mig en ny cykel och cyklar en månad sen blir
det inge mera. :/
Det är de där med att inte tappa motivationen med träning och kost, men för tusan!! Bläsch det är inte min grej alltså. Så senaste åren har de väll gått mer ut för en vanligt. Jag var med i " Du är vad du äter" haha vilket skämt =)
Den dieten klarade man under en tidspressad period, sen rann det ut i sanden, för jag menar hur skall jag kunna leva på kyckling och torsk och ingen frukt, inga morötter ingenting. det ända jag fick äta i grönsaksväg var sallad, gurka, champinjoner, paprika och tomat. Resten var strängt förbjudet.
Sen är det ett programm där man överdriver någe fruktansvärt så det är faktiskt ingenting jag rekomenderar att vara med i.
Så i September 2009 så gav jag mig jävlar på att nu skall någonting göras , och det skall göras ordentligt.
Så jag gick till läkaren på vårdcentralen i Bålsta och talade om mitt problem och att jag ville operera mig.
Han skickade en remiss till Uppsala och jag blev alldeles nervös =)
Först började jag tvivla på om jag verkligen ville operera mig eftersom jag har sådan räddsla för sjukhus,
Många gånger slår det mig tanken.? hmm, jenny varför kan du inte bara vara som du är?
Men nej, jag är alldeles för trött på alla kommentarer som man får vart man än är vart jag än går.
Jag kan tusan inte gå någonstans utan att någon säger någonting åt mig.. bläsch!
Sen underlättar det för mig, jag är en levnadsglad tjej som älskar mitt liv rakt igenom! därför vore det synd att förstöra det med en övervikt, ¨
Motiverad till 1000
Min övervikt har försegott hela mitt liv, redan som 3 månaders bebis ökade jag kraftigt i vikt, Ingen vet varför.
Men självklart har man väll ätit sig till många kilon, men någonting var juh tokigt redan från början.
Hur som helst så har jag trasslat fram och tillbaka med min vikt, inte direkt kul vill jag lova.
Jag finner ingen motivation med bantningen faktiskt, jag är inte den som orkar hålla ut.
Jag kan komma på att jag skall börja cykla, så jag går och köper mig en ny cykel och cyklar en månad sen blir
det inge mera. :/
Det är de där med att inte tappa motivationen med träning och kost, men för tusan!! Bläsch det är inte min grej alltså. Så senaste åren har de väll gått mer ut för en vanligt. Jag var med i " Du är vad du äter" haha vilket skämt =)
Den dieten klarade man under en tidspressad period, sen rann det ut i sanden, för jag menar hur skall jag kunna leva på kyckling och torsk och ingen frukt, inga morötter ingenting. det ända jag fick äta i grönsaksväg var sallad, gurka, champinjoner, paprika och tomat. Resten var strängt förbjudet.
Sen är det ett programm där man överdriver någe fruktansvärt så det är faktiskt ingenting jag rekomenderar att vara med i.
Så i September 2009 så gav jag mig jävlar på att nu skall någonting göras , och det skall göras ordentligt.
Så jag gick till läkaren på vårdcentralen i Bålsta och talade om mitt problem och att jag ville operera mig.
Han skickade en remiss till Uppsala och jag blev alldeles nervös =)
Först började jag tvivla på om jag verkligen ville operera mig eftersom jag har sådan räddsla för sjukhus,
Många gånger slår det mig tanken.? hmm, jenny varför kan du inte bara vara som du är?
Men nej, jag är alldeles för trött på alla kommentarer som man får vart man än är vart jag än går.
Jag kan tusan inte gå någonstans utan att någon säger någonting åt mig.. bläsch!
Sen underlättar det för mig, jag är en levnadsglad tjej som älskar mitt liv rakt igenom! därför vore det synd att förstöra det med en övervikt, ¨
Motiverad till 1000
Kommentarer
Trackback
