Smyckat om min blogg
Jag är ledig och passade då på att åka ut till syster eftersom hon jobbar och missarna inte har någon lust att sitta inne hela dagen.. Dem blir så himla glada när jag kommer. och ännu lyckligare när dem får gåå ut =)
Så då passar jag på att i lugn och o lyssna genom syrrans spelningslisa och surfa lite =)
dock är det så klart roligare om hon hade varit hemma.. men ändå skönt att byta miljö lite grannare inte så roligt att hela tiden vara hemma..
Man förknippar hemma med mat och mys och så juh.. det blir så.. så det är absolut tyngst att vara hemma just nu.
Jag tycker bloggen blev finare nu än förut. skönt att göra om den liten .. har inte haft tid och heller inte tänkt på att den såg för tjaskig ut =)
Som jag skrivit om förut så har jag inte lämnat ut min blogg ännu.. inte mer än på Viktop.se
så dem flesta vänner och bekanta runt mig vet inte vad som väntar mig om 1½ vecka.
Jag hade tänkt att kvällen innan operationen om inte på morgonen så skall jag gå in på Facebook lägga in min blogg och skriva lite tankar innan jag släcker ner och hoppas att jag vaknar igen..
Det är svårt det där..
Någonstans vill jag att alla ska veta någonstans inte..
Men jag tror att jag vill att vänner ska veta för att dagarna efter behöver man säkert stöd och så och då kanske dert är skönt om alla vet?
det känns som att det blir jobbbigt om alla ska fråga när dem ser sen att man gått ner i vikt.. jag tror det är bättre att alla vet på en gång.. det är nog lika bra det =)
Många skriver avskeds brev innan operationen men jag hade nog inte tänkt att göra det..
Jag har juh fyllt i vitaarkivet och det känns bra.
Men de tär väll klart att jag klarar de här och överlever! så klart att jag gör..
men sen helt plötsligt så kommer en tanke.. Eller?
Hej!
Såg din blogg på viktop. Själv har jag nyligen gjort en GBP (22 mars 2011) och vet hur nervöst det är innan operationen. Jag var nästan på väg att vända om och skita i allt. :)
Du skriver även att du vill att dina vänner ska veta men ändå inte. Jag hade nog samma dilemma. Jag valde då att istället skriva till dom som jag ville skulle veta (bra människor som jag litade lite mer på) genom privata meddelanden på facebook. Jag hade ingen lust att skriva ut det till alla, för det finns många nyfikna själar där ute på facebook. Jag har fått enormt mycket förståelse och många som tyckte att jag gjorde helt rätt.
Så var inte rädd för att berätta för vänner men välj gärna ut dom du berättar för det i början så att du ser reaktionerna osv så kanske det blir lättare att berätta för fler sen?!
Ha det gott och lycka till!!!
