Nr 12
Världens finaste Roger <3
En varm kram, då brister allt, att få känna sig trygg och älskad, det får man av Roger!
En enormt underbar pappa. En enastående kärlek till dig.
Världens goaste och världens bästa!
Från ingenstans så är du här, mitt allt jag önskar du vore min far.
Jag älskar dig <3
Nr 11
Mamma <3
Jag vet inte vad jag ska säga, titta på dina döttrar, och se din kärlek.
Världens finaste mamma, som alltid stället upp som alltid finns där.
Mamman som alltid bryr sig om sina barn.
Ett tufft liv mamma, men du är stark, starkare än guden. Du är underbart! Helt fantasktisk!
Så fin, så bra, så enormt stark, så enormt vacker.
Mamma min styrka har jag fått från dig.
Mamma du är allt, utan dig inget mig.
Jag älskar dig
Nr 10
Andra syster <3
Min minsta syster i Love You! Du betyder precis lika mycket som Jeanette!
Vi stället upp för varandra i vått och tårt, Johanna- så många stunder vi har tillsammans du och jag.
Så många minnen så många saker vi har tillsammans.
Världens finaste hanna, hon är en grym tjej! hon måste fått sin stolthet av sin syster <3
Hon måste fått sin kärlek av mig, hon måste blivit som jag.
systrar så långt ögat kan nå, systrar som alltid finns,
Johanna, jag vill att du skall förstå hur mycket du är för mig, jag vill att du ska förstå hur mycket jag älskar dig!
Våra stunder, vi har så mycket gemensamt vi har så mycket vi kan titta tillbaka på som vi kan skratta åt, som vi kan gråta för.
Du är min lillasyster och jag finns alltid här för dig <3
Johanna jag älskar dig <3
Nr 9
Systrar för evigt
Att min Stora Syster betyder halva mitt liv är ingenting jag smyger om, men är ingenting jag skyltar om heller, jag borde göra det. Jag borde visa alla hur mycket jag Älskar henne, Hon borde ha en eloge! Hon är grym , hon är mitt allt, och jag älskar henne för hon betyder så jävla mycket för mig,.
Jämt är hon med, alltid ställer hon upp. i vått och tårt älskar vi varandra.
Hon hjälper mig jämt, min syster, hon är världens bästa!
Kanske borde jag göra någonting för henne som får henne att förstå hur mycket hon är för mig!?
Kanske förstår hon? Maby läser hon detta?
I så fall Jeanette, du är mitt allt. Jag älskar dig
Nr 8
Tiden då mobbningen gjorde som störst inverkan på mig.
Jag kommer mycket väl i håg när det började, vem det var som sa vad, och vad personen sa. Det är ingenting som jag någonsin glömmer. det är bara 17 år sedan, men ändå så minns jag det så väldigt väl. Jag minns att jag hade min rosa tröja på mig och satt i sandlådan med Jessica. När du kom, vi satt och spela kula, och du kom och sparkade på mina kulor. Jag minns att jag inte sa någonting. Sen kallade du mig tjockis, vad ful du är sa du till mig. Jag minns att jag tog mina kulor och gick i från sandlådan för det var sedan dags att gå in till Lekis igen.
Dagen var hemsk då allt började, jag minns det så väl allting, Aldrig någonsin hade någon varit elak mot mig så till slut så mötte jag dig, usch så hemsk du är. Du förstörde nästan 10 år av mitt liv, 10 år av kunskap som du satte stopp för. Du fick mig att känna saker jag aldrig någonsin trodde man kunde känna, saker jag aldrig vill känna igen.
Någonstans vare någonting som gjorde att jag aldrig tappade självkänslan, någonting gjorde så jag alltid tyckt om mig själv, trots min övervikt. Under hela livet har jag alltid älskat mig själv, jag älskar mig som person, min positivitet till livet, min känsla för kärlek och ömhet. Mitt enormt stora hjärta att vilja hjälpa andra. Min kärlek till min familj. Jag tror inte att man bara kan bli som jag hur som helst. Någonting säger mig att jag är unik.
Jag vet, det låter konstigt. Men någonting är som det inte är hos alla andra.
Varför får jag alla att le? Varför får jag alla att älska? Varför får jag alla att känna sig behövda? Varför får jag alla att känna sig trygga? Varför får jag en människa nöjd?
Någonting speciellt måste jag ha, efter alla dessa motgångar så står jag på mina bara fötter och älskar livet.
Alla år av mobbing och kommentarer, det är någonting som sitter som berg i minnet, Min kropp vill aldrig glömma en hemsk situation. Jag ältar och ältar.. förstår itne, man ska juh gå vidare. Men varje dag minns jag det hemska. varför dag minns jag de bra.
En starktjej?, Ja det vill jag kalla mig i bland, men är man stark när man gråter när de blir jobbigt?
är man stark när man gråter för någonannan.? Varför skall jag bry mig om alla andra, när alla andra inte bryr sig om mig? Varför skall jag vara den som finns och alltid är där, Varför skall jag vara extra trevlig?
Det är ingenting som jag styr över, utan det bara blir så. Jag tror att jag lever med mottot
"Le mot en annan och du räddar hans dag."
Inge motto jag valt själv, men jag blev vald till de. Jag tror inte på någon gud, men någonting konstigt är det.
Alla åren av mobbing, jag minns speciellt gymnastik lektionerna, det var hemskt.
klockan ringde och det var dags att gå till gymnastiken. usch usch, det första jag redan hade försökt med hemma var att mamma skulle skriva en lapp till läraren om att jag inte kunde vara med, jag försökte ha ont överallt.
Mamma kunde fråga vad är det jenny? har du gymnastik i dag? mm, blev de då.
När klockan ringde ut från lektionen så tog jag och gick de slöaste jag kunde allt för att gymnastiken redan skulle ha börjat när jag kom, eller i alla fall att tjejerna hade bytt om så jag fick byta om ensam. Kommentarerna man fick när man skulle byta om, var många. Jag gjorde allt jag kunde för att det skulle ta tid. Jag gick in omklädningsrummet, låtsades att jag letade efter någonting i Jackan eller att jag fuunderade på någonting allt för att det skulle ta tid och dem andra tjejerna skulle ha hunnit byta om. När dem andra tjejerna gått fick jag skynda mig för att inte få skäll av gymnastik läraren. Sen kom duschen, aj då. Tid tog det för mig att avsluta mitt pass i gymnastik salen allt för att det skulle ta tid och komma ner till duschen. Väl nere i duschen *suck*
ord flödade och jag låtsades som ingenting.
Så gick dagarna, år efter år, men jenny tyst som en mus sa ingenting. Jag tyckte det var jobbigt med killen jag träffade på rasten när jag gick i lekis, han som var så elak. han hade börjat i min klass.
Det var nog där det höll i som värst.
Han gick i min klass 1, 2,3,4,5,6,7 sen böt jag klass, i 7:an till världens underbaraste klass.
Där började mitt liv! Ett liv i frihet, ett liv med vänner och kunskap <3
Tyvärr gick han kvar i samma skola som mig, men jag hade mina vänner så jag kunde luta mig mot dem om han kom. Jag minns alltid när min syster puttade ner honom i taggbuskarna och han missade bussen. Så kom hon lade armen om mig och sa " kom syster , nu åker vi hem".
Varje gång jag tänker på den situationen så får jag rysningar hela kroppen.
Jag berättade för mamma i slutet på 6:an när jag böt klass, dagen mamma fick veta allt blev som en tummult.
Någonstans långt bort så ville jag inte berätta för någon, jag ville inte vara den som skvallrade. jag ville inte vara den som inte var som alla andra. Jag ville vara en i mängden utan att synas.
Mamma fick veta allting, när jag gick hem i från skolan i mina innetoffler, efter det att jag mötts av massor med kommentarer. Jag gick hem mitt på dagen från skolan 1 mil. Men det var de värt. jag minns mina steg jag minns mina tankar. jag minns vinden i ansiktet.
Herregud vad jag kommer i håg alla känslor, jag minns känslan när jag kom hem och mamma frågade vad det var. jag satte mig på golvet i köket och började gråta, Mamma talade om för mig att jag inte behövde gå till skolan förän jag bytt klass. <3
Jag minns när mamma höll mig i handen och vi gick upp och hämtade mina saker i klassrummet, alla undrade men jag var bara tyst.
Tydligt, alla bilder jag ser är så tydliga. Lika tydliga som om det vore i går.
Jag undrar i bland om det är vanligt att minnas så mycket, jag minns olika dagar med olika maträtter, jag minns kläder och namn på ting. Jag minns detaljer, jag minns namn och utseenden.
Jösses säger jag, jag måste vara unik. Att älska sig själv kan inte vara normalt?
Nr 7
Kärleken till mina blommor
Jag vet egentligen inte när kärleken till mina blommor dök upp, jag tror att det var som starkast när jag flyttade hemifrån, Då fick man sitt eget, med sin egen "trädgård" Hemma tyckte jag om att ta hand om blommorna och fixa också, tyckte om att vara både i Mammas och i Mormors trädgård. Mysigt faktiskt <3
Men när jag nu har min egen skulle jag vilja bli botaniker. :) <3
Nr 6
Började med mysig frukost med älskling <3
Sen åkte vi till min stora syster <3 och fikade, Mamma och Roger kom dit också :)
Senare på kvällen så åt vi tacos hemma sen åkte vi till Kista och såg på Farsan! <3
Riktigt bra faktiskt, hehe kan verkligen rekomendera den om ni inte redan sett den :)
Tänkte prata lite om problem i vardagen!
Problemen i vardagen som ingen annan tänker och försår sig på.
Jag kom och tänka på de speciellt i dag, eftersom vi var på bion i går.
Där man skall köpa biljetter så skall man gå genom en snurr grind, har någon annan tänkt på hur trångt det är däR?
En sådan som jag är ganska bred om höfterna och det är inte de lättaste att komma igenom,
för det första är den jätte smal, så man måste gå på längden in liksom och då är den för trång, så man får skynda sig in för att inte fastna med höfterna och det gör grymt ont faktiskt.
Men ingenting man visar och ingenting man pratar om , men dem tänker juh itne specieltl långt faktiskt.
Sen så har vi nästa problem när man kommer in i bio salongen,
Säterna är bra, dock lite trångt åter i gen för dem ömma höfterna så har man satt sig så sitter man, och det gör ganska ont, man kan liksom inte sitta rakt i en salongsstol, utan måste luta sig lite framåt med rumpan så man nästan halv ligger. för då gör det inte lika ont i höfterna. :/
Varför man inte kan kommer på att man kan ta upp armstöden fattar jag inte. det är faktiskt ganska trångt och obehagligt för den som är stor. :/
Dessutom i armstöden så finns det läsk hållare, hur i tusan hade dem tänkt att det skulle gå till med att jag skall använda en sådan? jag måste juh ha mina armar där om jag skall få plats, Men då kan situationen se ut så här, att på min vänstra sida kanske det sitter någon som jag inte känner som vill ha sin läskburk i mitt armstöd, *suck*
Hur tusan hade ni tänkt att jag skulle kunna böja mig framåt efter min dricka som jag ställt på golvet eftersom ajg itne kan ha den där?.. :/ Där hamnade man låst, som en jävla fängslad sitter man i den trånga stolen kommer inte ner till golvet och sitter almänt obehagligt.
Jag älskar bio, men det finns alltid saker som sätter sig som en klump i magen när man skall besöka biosalongen.
Vad man än skall göra så måste jag tänka en extra gång,
Sitta på en plaststol? Får jag plats i soffan?
Det värsta är faktikst på toaletterna, ofta är det trånga toaletter och på högra sidan om toaletten finns ofta ett element. Jippi!! Jag förstår redan nu att om jag skall gå på toaletten här så kommer jag att bränna mig på vaden mot elementet. Jag vet inte hur många gånger detta skett, men ont så in i bängen gör det i alla fall.
Jag upplever mig stor och otymplig när jag skall sitta på tåg och buss, på en bar stol ect.
Kanske är det bara jag som tänker så här?
Kanske är det bara jag som upplever dessa problem i min vardag. Inte prata om hur jobbigt det är att ha stor byst när man skall åka till Gröna Lund
Jo men förstår du , byglarna i karusellerna på Gröna Lund är inte gjorda för sådana som jag med stor byst.
Alla sitter i karusellerna när dem ber mig att gå av, det känns som att hela hjärtat går sönder.
Det går faktiskt inte att beskriva hur det känns, jag som älskar extreme och alla andra.
Jag har inte vågat åka till Gröna Lund och provat Intense för att jag är rädd att inte få plats. det är pest faktiskt.
I Berg och Dalhbanan och Vilda Musen och alla dem går det jätte bra.
Men katapullten och Extreme så får man gå av, då undrar man ..
En sån sak kan få mig att må dåligt hur länge som helst, fan det är sjukt pinsamt.
Helst ingenting jag vill prata om med någon annan, Alla mina tankar kring så mycket jag måste oroa mig för hela tiden sätter stop för mig i min vardag.
Om inte fråga om när vi skall åka flyg plan, aaahhww. det är rena pesten!
Jag vågar inte åka till Thailand och dem länderna för där är människorna små, hur skall jag tolkas där?
Herregud, usch nej jag vågar inte tänka tanken, och hur hade dem dessutom tänkt att jag skulle få plats i deras flyg stolar?
Efter Operationen är det så mycket som jag vill göra, utan att ens behöva tänka på hur jag skall göra det och hur jag skall bete mig för att ingen skall märka hur jag mår och känner in för vissa saker.
Knakande badstegar, Jippi, det knakar i badstegarna och då vänder sig alla om, det är så man har lust att kasta sig rakt ut i vattnet simma långt under och komma upp på andra sidan för att ingen skulle märka att det var jag som försökte komma upp.
hmm jobbigt faktiskt,.
Så många gånger man bara vill fly, fly där ifrån.
Jag märker att juh mer jag skriver och skriver juh med kommer det upp från mig, jag tycker att de tär jobbigt och kränkande att prata om dessa saker. jag vet juh mycket väl att det är så och varför. men tusan jag vill inte skämmas..
Skämmas.. man skämms så gud enormt hela tiden. Det är jätte jobbigt faktiskt.
Kanske tänker inte folk på saker som händer i vardagen för mig? .. elller tänker dem visst på det? ..
Klumpen i magen oron som kommer när jag skall göra någonting jag tycker om men att det alltid skall finnas någonting som känns olustigt, det är jobbigt.
Därför känner jag att jag vill sätta stopp för det här,. Jag vill operera mig nu för jag orkar inte gå och känna så här hela tiden, Det tar på mina krafter.
Jag blir helt slut av att bara gå och tänka hela tiden på allting som kan dyka upp!
Jag vill ut och promenera jag vill ut och springa, jag vill ut och tävlingscykla !
Jag vill åka till sälen och åka skidor, men vet du , när man skall hyra skidor så skall man visa vikten för att dem skall ställa in vikten på skidorna . .ahhaa.. där satte de käppar i hjulen också..
Det är inte de att jag itne vågar berätta min vikt, men hur kul är det om dem säger nej men du väger för mycket för skidor,. inte vet jag. maby att det kan vara så..
jag kommer i alla fall ihåg för många år sedan när jag var i Romme med några kompisar så hittade jag på min vikt, det var jätte svårt att åka för mig, för pjäxorna hoppade bara ur hela tiden och jag hade ingen chans att åka lika bra som alla andra.
Men tusan att man vågade säga att det var därför det blev så? Nej man spelade med om att man hade ingen aning. :/
Ett långt inlägg med många känslor, yeh yeh
Ett tips när du läser min blogg är att du lyssnar på James Horner "Back to titanic" - titanic suite instrumental.
Nr 5
I helgen har det varit en bra helg,
Jag har varit och badat med älskling i fyrishov hela lördagen <3
Det var kul faktiskt, jag brukar försöka att inte bry mig om andra som tittar, jag är inte den som står med baddräkt och försöker tvätta mig i duschen.. esh av med skiten =) stolt för den jag är, (trots att magen längtar bort)
Jag älskar mitt liv och jag älskar egentligen mig själv också, jätte mycket faktiskt.
Jag älskar min personlighet min utstrålning och min kärlek till livet och min familj <3
Tänk vad underbart allt blir bara magen får försvinna.
Ibland kan jag tänka, hur skall mitt liv bli utan magen? Jag har juh alltid haft den?
tankarna kan skrämma mig i bland i tankar på om jag kommer att bli annorlunda efter operationen?
Jag vill juh vara samma Jenny, men frågan är om jag kommer att vara det?
Jag vill juh vara denna Jenny, fast utan magen och utan tankar på övervikt.
Klart att man blir rädd när man tänker om man kommer bli en smal bitter fitta, (ursäkta uttrycket)
Rund och Go? Smal och hård?
Tankarna är många och man kan bli alldeles knäpp när allting dyker upp samtidigt.
För inte vill världens bästa tjej byta personlighet? Neej taack!
Kanske blir det som man vill att det skall bli, om jag vill vara som jag är nu som person så kanske jag kan till och vara det trots att magen försvinner?
maby baby
Nr 4
Jag lever i en bubbla av kommentarer.
Kommentarer som ingen tycks förstå sig på.
Vart jag än går, så förföljs jag av kommentarer och blickar från folk.
Så har det alltid varit, men självklart blev det värre efter programmet.
Ibland ångrar jag att jag var med i programmet, i alla fall när man får kommentarer hela tiden. Man vill bara vara en av alla, inte vara den som alla vet.
Men jag ångrar inte programmet för det var en erfarenhet att lägga på minnet. Jobbigaste var nog att åka från älskling och familjen <3 hemskt.
Jag försöker beskriva alla kommentarer för folk som jag får, men någonstans så vet jag att ingen annan förstår.
Jag gjorde en redovisning i skolan förra veckan och berättade om mitt liv som tjock, jag tog upp kommentarer som jag hela tiden fick, jag tog upp hur jag tänkte och hur jag kände.
Efter 10 minuter satt dem alldeles tagna med tårar i ögonen, Oj då, tänkte jag..
jag berättade juh faktiskt bara om mitt liv.
Jag vet inte vart jag skall börja någonstans, för som sagt så är jag i en bubbla av kommentarer, vad jag än tänker på så hör jag olika kommentarer jag får varje dag, jag ser blickarna som tittar på mig när jag går.
Varför kan jag inte bara få vara i fred?
Nej, tusan heller. hacka på medans ni kan.. hm.. Har du någonsin tänkt hur du skulle må?
Jag har ett motto i livet,
"kolla aldrig extra på den som är tjock, för vi vet själva att vi är det. För inte tittar jag på den som har glas ögon? Nej för man vet juh själv om man har dålig syn."
Samma sak faktiskt, men inte tusan är det någon som har samma motto som jag?
Inte förrän jag berättar mitt motto så förstår folk och säger oj, ja så är det juh.
Jag kan tänka i bland, att om man får mycket kommentarer så kan man också se det väldigt negativt och tycka att alla tycker så om en. Men juh längre tiden går, så försöker jag vara kritisk till om det verkligen var så man menade man sa till mig.. Men visst klart att det är så. Man kan juh bli känslig också, men det är jag medveten om så därför vet jag att det inte är så.
Hur går det med vikten? kul fråga va? när man möter någon i kassan på jobbet, i kista när jag handlar, vart jag än är så möter jag denna jävla fråga.
Kan aldrig någon fråga, hur mår du Jenny? hm.. jämt jämt.. trist faktiskt,. det får en att längta bort faktiskt.
Livet är grymt faktiskt, hela tiden kretsar allt kring min vikt.
Tusan låt den tjocka vara!!
Det är redan jobbigt som det är, det blir inte bättre för att du kommer och säger saker till mig hela tiden.
Nr 3
Min kärlek till katter, går inte att beskriva. Jag tror att det var redan här som det började! <3
Nr 2
Min övervikt har försegott hela mitt liv, redan som 3 månaders bebis ökade jag kraftigt i vikt, Ingen vet varför.
Men självklart har man väll ätit sig till många kilon, men någonting var juh tokigt redan från början.
Hur som helst så har jag trasslat fram och tillbaka med min vikt, inte direkt kul vill jag lova.
Jag finner ingen motivation med bantningen faktiskt, jag är inte den som orkar hålla ut.
Jag kan komma på att jag skall börja cykla, så jag går och köper mig en ny cykel och cyklar en månad sen blir
det inge mera. :/
Det är de där med att inte tappa motivationen med träning och kost, men för tusan!! Bläsch det är inte min grej alltså. Så senaste åren har de väll gått mer ut för en vanligt. Jag var med i " Du är vad du äter" haha vilket skämt =)
Den dieten klarade man under en tidspressad period, sen rann det ut i sanden, för jag menar hur skall jag kunna leva på kyckling och torsk och ingen frukt, inga morötter ingenting. det ända jag fick äta i grönsaksväg var sallad, gurka, champinjoner, paprika och tomat. Resten var strängt förbjudet.
Sen är det ett programm där man överdriver någe fruktansvärt så det är faktiskt ingenting jag rekomenderar att vara med i.
Så i September 2009 så gav jag mig jävlar på att nu skall någonting göras , och det skall göras ordentligt.
Så jag gick till läkaren på vårdcentralen i Bålsta och talade om mitt problem och att jag ville operera mig.
Han skickade en remiss till Uppsala och jag blev alldeles nervös =)
Först började jag tvivla på om jag verkligen ville operera mig eftersom jag har sådan räddsla för sjukhus,
Många gånger slår det mig tanken.? hmm, jenny varför kan du inte bara vara som du är?
Men nej, jag är alldeles för trött på alla kommentarer som man får vart man än är vart jag än går.
Jag kan tusan inte gå någonstans utan att någon säger någonting åt mig.. bläsch!
Sen underlättar det för mig, jag är en levnadsglad tjej som älskar mitt liv rakt igenom! därför vore det synd att förstöra det med en övervikt, ¨
Motiverad till 1000
Nr 1
Min mening med min blogg, är att kunna hjälpa andra. Kanske kan jag motivera någon, kanske kan jag få någon att känna livsglädje på hög nivå!
Jag skriver och berättar gärna om hur jag känner och tänker, många känner sig träffade när jag berättar hur jag känner mig. Många får upp ögonen för en helt ny värld att det verkligen går till så här? är ofattbart för många.
Men jag kommer att berätta om allt från början, läkarbesök, förberedelser, jag kommer framför allt berätta om alla kommentarer jag får av alla, det är inte bara en om dagen, ibland kan det vara 50!
Så himla roligt är det inte!
